MeGu

Ja så var det dags igen för tandläkarbesök....de flesta tycker väl inte det är något trevligt besök men tar sig endå iväg dit. För mig har det ju inte alltid varit riktigt så.....det var väl nästan 15 år som jag inte gick alls....har alltid haft en massa ursäkter för att slippa.

Minns tex när jag jobbade på Kreta och hade sådan fruktansvärd tandvärk och käkade tabletter och försökte lossas som det regnar fast det gjorde så j-vla ont. Tillslut var jag ju tvungen att släpa iväg mig.

En annan gång käkade jag oavbrutet på isbitar för att det bedövade det onda under säkert en vecka innan jag kom iväg.....

Tillslut fattar man ju att detta är inte hållbart så när jag bodde i Stockholm fick jag tag på en specialklinik för tandläkarrädda, första gångerna jag gick dit hade jag med mig stöd som kusinen och vänninan för att överhuvudtaget komma dit. Sakta men säket blev det dock bättre och jag var på slutet ganska tuff när jag gick iväg!

Så flytta man då till Göteborg och tänkte att ajaj nu blir det svårt....hur ska jag nu hitta någon jag kan gå till som förstår att man inte tycker detta är helt lätt. Fick ett tips och ringde upp, sa som det var att jag hade stort obehag av att gå till tandläkare. Inga problem för dem utan jag var så välkommen så.

Så nu har jag en trevlig tandläkardam här i GBG oxå och hon kallar mig var 6 månad, detta mest för att det inte får gå för lång tid mellan gångerna ( då kommer jag ju säkert att sluta gå igen ) så nu får jag komma dit o hon kikar lite och gör rent osv. Hon säger jag är jätteduktig när jag är där :-) , så man får alltid belöna sig med något fint när man varit där!!!